Den abnorma tröttheten vägrar släppa taget, så nu har jag sovit middag varje eftermiddag i fyra dagars tid, och haft sååå svårt att gå upp igen efteråt. Jag trodde att det bara var pensionärer som gjorde sådant. Fast de får kanske å andra sidan inte vara uppe till tolv sedan, så det kanske inte är helt kört ännu. Trots att jag känner mig som nittiofyra - minst.
Nä, dags att nana tror jag bestämt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Lycka är att hitta hit!
SvaraRaderaDet låter som om er semester kommer att bli lite annorlunda, hördu du. När jag väntade första barnet väntade jag också med semestern och åkte sedan på bussresa i Finland som höggravid - snacka om att vi sänkte medelåldern! Men det var väldigt skönt att bli transporterad runt på det sättet.
-♥-♥-♥-
Kramar till er båda!
HUR sjutton kan han plötsligt heta A???!!!
;-)
Hej och välkommen!
SvaraRaderaJa, vi hade en fantastisk semester, men nu är vi hemma igen och det är ganska skönt det med.
Och plötsligt och plötsligt... hans mamma döpte honom till det när han var liten, och det har liksom hängt i sedan dess... ;-)