Sparkar!

Jag har ju bara känt rörelser i magen i tre-fyra dagar än så länge, så jag trodde att det skulle dröja länge till innan A. också kunde känna det, men icke! I går kväll när vi låg i sängen buffade det till rejält och när A. lade handen mot sidan av magen kunde han också känna sparkarna, säkert fem, sex stycken i rad. Det var så häftigt! Och jag blev så glad över att han också kände dem! Hurra!

Häromdagen sjöng han dessutom för magen för första gången. Vad det blev för sång? "Heja Blåvitt", såklart... :-D Jag älskar den mannen.